Visor så in i Norden

Vem är jag

Christer Pilelöw

Född i Årsta, Stockholm 1949. Men uppväxtåren bodde jag i Västmanländska Sala, där jag känner att jag har mina rötter. Vid fyllda 14 år flyttade familjen till Karlshamn, så det var bara att hänga med.

Under 70-talet bodde jag några år i Oslo. några år i Kristinehamn och återigen till Karlshamn 1975. Nu är jag boende i Mörrum sedan 1984 och pensionär sedan 2014.

Mitt musik- och visintresse väcktes i tidig ålder. Som 8-9 åring sjöng jag ihop med min mamma och syster på olika platser i Sala. Skiffeln med Lonnie Donnegan var det första som jag och mina polare i Sala kom i kontakt med. Som 14-15 åring i Karlshamn, smyglyssnade jag på Cornelis Vreswijks "fräcka visor". När jag sedan bodde i Oslo så sjöngs mycket svenska visor på pubarna och då kom jag även i kontakt med norska visor. En norsk visbok inhandlades samt en gitarr. Så var det igång. När jag sedan kom till Kristinehamn blev jag kompis med en glad musikant Mats Olsson som var lite av en multimusiker och lärde mig lite mer om gitarrspel och när jag senare återvände till Karlshamn var Visans Vänner helt nystartat och jag fick kontakt med andra "trubadurer" bl.a. Bengt Girborn och Thomas Esbjörnsson. Jag var sedan ordförande i VV, Karlshamn under 21 år.

Jag startade Visans Vänner i Ryd tillsammans med Kerstin Johansson, som tyvärr idag har gått i dvala p.g.a. åldersskäl.

Jag arrangerade tillsammans med Inge Wijk från Karlskrona Nordisk visträff i Stensjö under 90-talet, där vissångare och intresserade från hela Norden träffades under pingsthelgen.

Jag har suttit med i styrelsen för föreningen Nordvisa tillsammans med visentusiaster som Sid Jansson, Chris Jangelöw, Tore Haraldsen, Kristina Messman, Niels Skouby m.fl där jag var med och tog fram den Nordiska visboken.

 Under ett flertal år var jag ansvarig för Karlshamns visdagar som blev en populär vistradition bland vissångare från när och fjärran.

 En liten anekdot: Jag blev  uppringd av en ung kvinnlig reporter från Blekinge Läns tidning som ville göra en intervju på plats i Skottsbergska gården. Hon öppnade intervjun på detta sätt:

Jaha ni ska ha visdagar här på gården! – jo det är riktigt. –Vad visar ni då? Så någon enstaka person kan ha missat det här med visan. Och vad den företräder.

Det gäller att hålla den svenska visan levande, för det är en underbar visskatt vi har att förmedla och förvalta.

"VISAN ÄR INTE FINKULTUR, MEN KULTUR NÄR DEN ÄR SOM FINAST"

 

© 2012 Pilelow.se. Alla rättigheter förbehållna. by Jake Paul